Pixelrally

Jag minns, del 1

2011-05-18T14:40:00.003+02:00

Såg Rancid live på en skitig (finns det skinande rena?) klubb i Berlin. Publiken bestod av äkta punks med fräsiga kläder. Bandet och publiken spottade på varandra. Kändes storslaget på något sätt. Jag stod tryggt bakom en pelare och nickade med huvudet i takt.

Man blir så glad ibland

2008-04-11T09:19:00.002+02:00

...för alla snälla Cobolt-kommentarer på Last.FM och MySpace:

...särskilt kul är det att den senaste personen som kommenterat i exemplet ovan heter just "Bajspunkalex". Han gillar alltså Bajspunk. Och Cobolt.
Great!

Påskäggsletande på Udden

2008-03-23T10:07:00.002+01:00

Carl X Gustaf Skarsgård

2008-01-16T23:48:00.000+01:00

Det här är Carl.
Här bjuder jag honom på lunch i NorrlandsOperans restaurang.
Carl är nog inte Straight Edge egentligen, men den fåniga uppläggningen av vår smaklösa vegetariska pasta bjöd ju onekligen in till en klassisk pose.
Anledningen till att jag pungade ut för hans lunch var att jag fick låna hans muskulösa underkropp till en fotografering för just NorrlandsOperan. Resultatet ser ni här:

Bilden är alltså tänkt att illustrera konserten "Skotska Musiklandskap" som ni kan läsa mer om här. Har ni vägarna förbi Operaplan, kan ni omöjligt missa den.
Min bild alltså.

Häst är bäst!

2008-01-15T09:07:00.001+01:00

Two White Horses kallar dom sig, syskonen Jakob och Lovisa Nyström. De gör fantastiskt fin musik och snart får vi förhoppningsvis höra den på skiva. De två riktiga hästarna på bilden visade sig vara riktiga dyrgripar med stamtavlor från 1600-talet.

Närmaste hästen (nej, jag minns tyvärr inte namnen) är en hingst, och den bortre är en vallack. Det är inte varje dag man åker till Spöland och får lära sig något, men att hingstar inte tål valacker, det fick jag reda på den här dagen.

Det var bitvis riktigt dålig stämning från hingstens sida, då kunde man känna sig ganska liten som tvåfoting på en genomfrusen åker.

Bråda dagar

2008-01-10T12:58:00.001+01:00

Julafton 2007

2008-01-02T12:32:00.000+01:00

Ursäkta min bloggfrånvaro!

Här kommer ett försök till kompensation; en sprakande bildkavalkad från 2007 års julafton!

I huvudrollen: vår fina kungsgran.

Kompakt, tjock och med väl tilltaget utrymme för julklappar.

Farmor och Nils i soffan, strax före farmors envetna pikar om Nils vikt.

Måns kokar smörsås. Jonas steker vegefärsbollar. Som egentligen blev mer något slags vegefärspyramider, men vi låter det passera för i år.

Ruben bakom rödbetspatén och ägghalvorna med tångcaviar.

Farmor poserar. 94 år och bor själv!

Farmor och Jonas. Jonas gestikulerar vilt över snapsen.

Nils, Svenne och Måns och några kvadratmeter tunnbröd.

Spänningen var olidlig. Skulle tomten komma eller inte? Nu? Nu? Nu? Men nu då?

Tomten kommer! Över hockeyplanen kom så till slut vår efterlängtade tomte.

Ruben får sitt första paket - han nappade åt sig det och satte sig i säkerhet igen under loppet
av en halv sekund.

Tomten hade rejält tilltagna lår.

Nils visar upp Agnes nya sjal med mörkrosa inslag.

Svenne hjälper Ruben att montera den nya Lego-ambulansen.

Jonas spelade för pengar.

Stämningen var hög, bitvis mycket hög!

God Jul!

2007-12-24T13:33:00.000+01:00

Är det bara jag?

2007-12-14T11:53:00.001+01:00

Visst är Sylar i Heroes sjukt lik Niklas Strömstedt?

Som tur är så har inte Niklas Strömstedt för vana att skära upp ditt skallben med sitt högra pekfinger för att sen äta upp din hjärna.

Fast det är kanske lite synd, jag hade nog uppskattat Niklas lite mer som artist då.

Kuddkrig

2007-12-11T09:02:00.000+01:00

Take this!

Agnes sopar mattan med min kusin Jonas.

Nils tror att han har läget under kontroll, men ni ser själva hur prydnadskudden i Agnes hand kommer att träffa honom i tinningen bara hundradelar efter att bilden tas.

Lundbergs, kom tillbaka från chartern snart! Allt är förlåtet!

Karriärplaner

2007-12-09T13:53:00.000+01:00

"Jag vill bli en motorcykelkille", förkunnade Ruben idag när jag frågade vad han ville jobba med när han blivit stor.

Jaha, sa jag, och vad gör dom då?

"De kör runt, runt hela kvällarna!", fortsatte han.

Och på dagarna då?

"Då är de hemma, klär ut sig och skrämmer sin mamma och pappa."

Aha. Så de bor hemma?

"Mmm. Och på fredagarna gör de basket."

---

Det lät ju onekligen lite lockande. En skön mix av maskerad-slacker, MC-klubb och lite idrott.

4:e januari!

2007-12-08T11:21:00.001+01:00

Alien vs Predator: Requiem.

Jag är sjukt peppad. Vi kommer nog inte få se så många karaktärer med djup, eller höra en intelligent, driven dialog.

Men jag ser fram emot en riktig splatterfest!

Handlingen i korthet: Aliens och Predators kraschlandar på jorden (i USA såklart), och det blir helt enkelt ett djäkla ös, bland annat i ett köpcenter.

Trailer finns här!

Back to school 4

2007-12-03T00:13:00.001+01:00

I morgon bitti bär det av igen till den näst sista högstadieskolan. Det känns ganska skönt att få runda av det här jobbet. På vissa skolor har jag känt ett lätt tryck över bröstet efter ett par minuter i lokalerna.

På den positiva sidan, så har jag blivit bjuden på lunch vid två tillfällen, och blivit glatt överraskad av den vegetariska skolmaten anno 2007.

Till sist en liten shout-out till min assistent Tim, som så heroiskt följt mig genom korridorer och uppehållsrum under den gångna veckan.

Back to school 3

2007-11-30T00:04:00.000+01:00

Jag hinner inte skriva så mycket i den här bloggen just nu, kanske kan ni hålla till godo med en bild från en högstadiemusiksal?

Visst känner ni hur inspirationen riktigt flödar?

Släkten Fras

2007-11-25T17:38:00.001+01:00

Släkten Fras verkar ha många strängar på sin lyra...

Back to school 2

2007-11-23T14:17:00.000+01:00

...och idag besökte jag "min" gamla högstadieskola. Dessvärre fick jag inte återvända i triumf. Det visade sig att alla lärare jag haft hade slutat (en var faktiskt kvar, men var förstås ledig just denna dag). Det mesta var sig likt.

T.ex:

-Kemisalen där några nior släppte ut smörsyra i ventilationssystemet när jag precis börjat sjuan.

-Sprinklern vid toaletterna som Charlie i parallellklassen eldade med en tändare under så att brandlarmet gick. (Nej, det gick inte så bra för honom i livet)

-Uppehållsrummet som till min stora bestörtning inte längre sålde Delicatobollar.

Jag plåtade lite och avslutade besöket med en lunch i matsalen (vi har alltid ett vegetariskt alternativ!) tillsammans med den nye rektorn och den under min tid så fruktade tillsynsläraren.

Nu så här 20 år senare såg han inte alls farlig ut, och påstod att han kände igen mig.

Jo, tjenare.

Back to school

2007-11-22T22:13:00.000+01:00

Jag har fått i uppdrag att fotografera elever och miljöer på samtliga högstadieskolor här i Umeå.

Det är märkligt hur snabbt man förflyttas tillbaka till sin egen högstadietid. Det går nästan att känna hormonerna och osäkerheten flöda i de ändlösa korridorerna. De trevliga och nyfikna eleverna står i bjärt kontrast mot de aptråkiga fasaderna och det obligatoriska sönderristade träbänkarna i uppehållsrummen.

Och i morgon ska jag besöka min gamla skola.

Det var ett tag sen sist.

Det bästa med att ha kontor hemma:

2007-11-21T15:21:00.001+01:00

...är att man kan göra sin egen latte.

Roland Cedermark

2007-11-18T22:55:00.000+01:00

Teologi vid köksbordet

2007-11-10T13:24:00.000+01:00

Både Agnes och Ruben är och har varit regelbundna besökare på Kyrkans Barntimmar.

Följande samtal utspann sig över våfflor vid köksbordet.

Agnes: Gud kan aldrig dö.

Ruben: Gud kan leva igen.

Agnes: Mmm, fast Gud finns i alla människor.

Ruben: Gud kan leva igen!

Agnes: Varför är Jesus så populär egentligen?

Ruben: Gud kan bli en ängel.

Hellas-here we come!

2007-11-08T23:30:00.000+01:00

...fast inte riktigt än.

Efter ett impulsartat beslut har vår familj nu enkla biljetter till Athen den 11 juni 2008. Hur vi ska ta oss hem är inte riktigt klart.

Det lutar åt att vi tågar oss genom Balkan. Kan bli hur king som helst!

Prisa Herren!

2007-11-06T10:16:00.000+01:00

Ni som inte har "Nej till reklam!" vid ert brevinkast, har kanske sett att jag har några bilder med i senaste numret av tidningen Spira, som ges ut av Svenska Kyrkan i Umeå.
Temat detta nummer var "Deckare och döden".

Bilderna på Lina Hognert (överst) är tagna i och utanför Profilteatern, och Annelie Bränström Öhman fotograferade jag nere i Universitetsbibliotekets källare.

På väg hem från Luleå

2007-11-05T11:59:00.000+01:00

Jag hängde med Klungan till Luleå under deras pågående Jag är en fågel nu-turné. Hemresan blev ganska sen, så jag unnade mig själv en chokladmilkshake från Max i Ske-å. Sweet. Den höll mig sällskap ända till Robertsfors.
Det är speciellt att köra bil själv i kompakt mörker. Man får mycket tid att tänka och spela sjukt hög musik. Framförallt var det king att lyssna på Tom Waits Nighthawks at the diner från början till slut.

Trampbilsrace

2007-10-31T19:06:00.000+01:00

Agnes följde med och hämtade lillebror hos dagmamman.

Fornstora tider gjorde sig påminda, så Agnes bjöd upp till trampbilsrace....

...men förlorade.

Vi lever på hoppet

2007-10-29T21:16:00.000+01:00

Jag mötte Toggan

2007-10-24T14:24:00.000+02:00

Torgny Lindgren besökte Umeå för att prata om sin nya bok "Norrlands Akvavit". Och det finns ju bara en som kan göra personerna i hans böcker rättvisa genom högläsning-och det är Torgny själv. Ni som inte var där missade något.
Sen blev det signeringskaos, alla tanter trängde sig längst fram, gubbarna strax därefter och Torgny försvann bakom ett hav av stickade halsdukar och manchesterkavajer.
Men, allt kommer till den som väntar! Till slut var den min tur och jag fick min bok signerad (-Min far hette också...Andreas, sa Torgny eftertänksamt) med den fina texten ovan.

Uppdatering: Rubens frisyr

2007-10-21T18:19:00.000+02:00

När Rubens hår hade torkat fick min självkänsla sig en liten törn. Man kan nog konstatera att jag inte ska sälja kameran och börja en ny bana som frisör. Lyckligtvis var Ruben helt obrydd om hur taggigt klippt hans gyllene lockar voro, men det gjorde ont inombords när jag såg hur jag vanställt min ende sons fagra hårsvall.

Så jag måste erkänna, jag gjorde det alla vuxna män gör när de hamnar i knipa: -ringde morsan.
Hon kom förbi med sin wurschting-sax och chefade upp Rubens frisyr på nolltid.

Förutom bannor om att jag aldrig mer skulle använda en papperssax till att klippa mina barns hår med, så fick vi wurschting-saxen! Succé!
Hoppas bara att jag lärt mig något av det här.

Gräsänklingen bloggar ut

2007-10-20T21:14:00.001+02:00

Min hustru drog till Skottland med jobbet och lämnade mig mol allena med två barn. Det låter värre än vad det är, jag överraskar mig själv med att vara tålmodig och pedagogisk.

I torsdags så var det dags för Agnes veckliga pianolektion med min kusin Jonas som lärare. Dagen till ära så hölls lektionen hemma hos oss, eftersom vi fyndat ett Malmsjöpiano på Blocket. Ruben och jag byggde andäktigt Lego i köket, emedan Jonas och Agnes plockade ut Dancing Queen på pianot.

I går fredag så susade vi ut till civilisationens utkanter, närmare bestämt Sävar och den juvel till simhall som den lilla kommundelen gömt undan bakom skolbyggnaden. Där mötte Alva & August med moder upp för bassängstämning. Väldigt lyckat.
Vid pass halv fem så drog alla Sävarfamiljer hem till sina villor för att brassa middag, vilket lämnade oss ensamma med en hel simbassäng, en bubbelpool och två loja badvakter i tjugoårsåldern. Grymt.

Agnes ville fota lite grann, så hon tog min kamera och begav sig resolut till vår stora hallspegel, och resultatet ser ni ovan.

Sen klippte jag Ruben, det var galet. Han blev faktiskt väldigt gullig...men det var läskigt att klippa, det började med att jag bara skulle korta av luggen bara så lite, eftersom Ruben fick den i ögonen hela tiden.
Sen fortsatte jag lite till vänster. Och lite till. Då gick det ju inte att lämna höger sida orörd. Så det blev en helklippning helt enkelt.
Jag måste få en second opinion på mina frisyrkunskaper innan jag släpper ut honom bland folk.
Någon?

Sen höststämning

2007-10-18T22:26:00.000+02:00

5 kilo LEGO, och allt kommer tillbaka

2007-10-15T14:58:00.000+02:00

Vi städade källarförrådet i lördags. Längst in stod en gammal koffert som Bea pustandes släpade ut i källarkorridoren:
-"Är det här din? Vad är det i den egentligen?"

Det var Lego, baby!
5 kilo briljant sjuttiotalslego som jag hade glömt bort med jämna mellanrum. Det är lego från den period då danskarna inte gjorde hyperspecifika byggsatser som nu, utan bitarna gick lika bra att bygga en båt som en husgrund med.

Efter att ha tvättat bort trettio års hudavlagringar, oboyspill och annan smuts så byggde jag och Ruben ett hus med vidhängande garage, två bilar och ett fartyg. Och jag upptäckte hur många minnesbilder jag fick av olika legobitar.

Bitar som kunde röra sig eller var särskilt små hade en speciell status i leogbyggarvärlden. Min kusin Jonas berättade idag över en vegtoast på Göteborg att han hade använt transperenta och färgade ett-ettor som betalningsmedel i sin barndoms kvarter i Luleå.

Min bästa sjuttiotalslegobit så här i efterhand, 2007, lagom till att det analoga marknätet släckts ner helt i Sverige är denna:

Briljant.

RUTH och ALVAR

2007-10-04T19:50:00.000+02:00

Den här husvagnen stod tillfälligt parkerad utanför vår port igår kväll, bakpå satt dekalen ni ser ovan.

Den väcker flera frågor.
Har alltså Ruth och Alvar tryckt upp en egen dekal som de ger bort till vänner? Till främlingar?
Finns det en fortsättning på dekalen som är bortskuren?
Typ: "...och vi hade jättetrevligt" eller "...och nu vill vi varna er andra-åk INTE dit!"

Det finns en Alvar och en Ruth i Pilgrimstad enligt hitta.se, men de har inte samma gatuadress!
Vad har hänt sen de lät trycka upp dekalen?
Blev fakturan från dekaltryckeriet spiken i kistan i deras gemensamma liv?

Ruben är kung på frisbee

2007-10-03T23:40:00.001+02:00

Han har en grym backhand...

...och är förvånansvärt träffsäker för sin ålder.

Men ibland blir det fel. Som när man råkar hitta av sin storasyster i ansiktet och blir åtsagd både av sin dagmamma och sin pappa, samtidigt.

Det här med hotellkök

2007-09-25T23:30:00.000+02:00

Har ni någonsin tänkt på hur många scener ur både film och TV-serier som utspelar sig i hotellkök?

Det är ju faktiskt helt sjukt.

Det finns två kategorier av hotellköksscener:

1. En vild jakt. Någon stöter till en i kökspersonalen så att tallrikar eller rostfria bleck flyger all världens väg.
2. Någon smyger sig in på hotellet. Denne någon stjäl ofta personalkläder i köket.

Jag har jobbat i ett hotellkök på det glada 90-talet. Inget av det ovannämnda inträffade.

Samtidigt i mitt stereoskåp...

2007-09-19T09:24:00.001+02:00

Nu har det hänt igen. Jag har halkat ner i HiFi-träsket.
Jag traderade bort mina gamla stereoprylar och investerade i en lätt begagnad, rörbestyckad Advance Acoustics cd-spelare samt en Trends Audio T-Amp (10.1). Det låter sjukt bra för de pengarna! Efter att ha tryckt i nya JJ-rör från Micke Åhdén så låter det ännu bättre! Det är kul att lyssna på musik igen!
Nästa steg blir att ge mina fina Braun L 480/1-högtalare från 1972 en inre översyn. Delarna ligger i ett hörn av vårt kontor och stirrar uppfordrande på mig.

Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.

Den store spafotografen

2007-09-07T18:59:00.001+02:00

Eminenta reklambyrån Vardag bad mig fota miljöbilder i och kring IKSU Spa. Några av bilderna ser ni här. Byggnaden var rätt så tacksam att plåta eftersom den är sjukt mäktig, rent arkitektoniskt, alltså.

Jag gillar verkligen att fota byggnader. De kan ju inte försvara sig eller blinka.

...och så måste man vara noggrann och verkligen välja rätt vinkel. Stolar måste ställas rakt och blanka ytor putsas...kalla mig galen, men jag tycker på riktigt att sånt är roligt!

Den store sälfotografen

2007-08-30T22:08:00.000+02:00

Bortsett från att ha fotat en fot till ett försäkringsärende, så var det här mitt mest udda uppdrag hitills:
-Att fota sälkött till en kokbok om-just det-säl!
Det ni ser på bilden är rökt sälkött med fin garnering av superduktiga kocken Susanne Jonsson.
Som ni ser så liknar det rostbiff till det yttre, men smaken ska enligt Susanne ligga någonstans mellan hare och fisk.

Ibland är det skönt att vara vegetarian.

I lingonskogen

2007-08-28T08:44:00.000+02:00

Vi plockade lingon och blåbär i Sörmjöle i helgen. Ruben har här fångat sin ytterst modemedvetna far på bild, som sportar en svart Abhinanda-jacka. Ett idealiskt plagg för utflykter i skogens skafferi!

Jag idag

2007-08-22T09:21:00.001+02:00

Budgivningen. Akt 4: "Besvikelsen"

2007-08-09T12:57:00.001+02:00

(Vi var budgivare 5)

Det värsta inträffade. Efter att stugan hade passerat 450.000 kr så hade alla utom vi och en till spekulant hoppat av. Och den andra spekulanten var betydligt mer stadd vid kassa än oss. Vilket svin! Det satt inte i pengarna där inte.

Och vi är sjukt besvikna.

Budgivningen. Akt 3: "Skarpt läge"

2007-08-09T09:02:00.001+02:00

Budgivningen. Akt 2: "Nervositet"

2007-08-08T21:41:00.000+02:00

Vi diskuterar strategier. Ska vi höja i små. små steg och trötta ut de andra budgivarna, eller chockhöja priset så att de andra trillar av stolarna? Inte för att vi nyss vunnit på lotto, men i alla fall.

Och vi har fått ett lånelöfte.

Vår bankkontakt nagelforde oss (nagelförde, nagelfarade?) och gav oss efter ett rejält snörp på sina banktjänstekvinnoläppar tillåtelse att låna det belopp ("men inte en krona mer!") vi så ödmjukt efterfrågat.

Och vi tackar Swedbank för det.

Men, skulle det inte vara enklast om mäklaren bara med ens förstått att det var just vår familj som var mest lämpad att ta över detta underbara fritidshus?

Och vi önskar att mäklaren kunde ringa köparen och bara:

-"Du, jag har två köpare som verkar så sjukt trevliga. De har inrett hela huset i huvudet flera gånger om, de har köpt en fin 60-tals sportbåt i fantasin (och peppat lös på att hyra båtplats i hamnen och börja hänga med gubbarna i båtklubben!), de vet precis vilka möbler de ska leta efter på loppiset nere vid campingen och de har tänkt plocka blåbär på tomten och baka blåbärskakor varje dag. Deras barn skulle tydligen få en lekstuga inbyggd i förrådet, ja jag vet inte riktigt hur de hade tänkt sig just det men...i alla fall så är min rekommendation som mäklare att det bästa vore om den här fantastiska familjen fick köpa fastigheten till utgångspriset. Alltså ingen budgivning. Ja, du hörde rätt. Det var bara det jag vill säga."

Budgivningen. Akt 1: "Förväntan"

2007-08-08T09:40:00.000+02:00

Vi ska bjuda på en sommarstuga.
Det är ett vackert litet hus, byggt 1909, det har kakelugn, vedspis, trägolv och en jättefin inredd vind.
Tomten är en sk "naturtomt", dvs. den är inte kuvad av mänsklig hand (och inte utomjordiska händer heller).
Det finns ett extremt mäktigt uthus/förråd med fyra meter i takhöjd där det finns massor av Ernst-potential.

Och vi älskar det.

Tyvärr så anser tydligen nio andra glädjedödare att de också älskar huset.
De kommer att göra allt för att för att fördyra vårt köp, och kanske rent av krossa vår bräckliga lilla dröm om ett eget sommarviste.

Och vi hatar dom.

Budgivningen börjar i morgon torsdag klockan 09.00. Vi har surfat runt på siter om budgivningens psykologi, "mäklarnas tio bästa tips", och så vidare tills ögonen blödde. Men i slutändan vet man ju inte om vi står emot någon rik knös med monokel, kråsskjorta och outömliga valutareserver.

Och vi är sjukt nervösa.

Jag vill ha!

2007-07-11T14:43:00.000+02:00

Ååh, 60-talssommar! Här kan vi åka hela familjen. De vuxna fram och barnen bak, baklänges. Vad har man med sig? Säkert en korg med kaffetermos, ballerinakex och nybakta bullar. Saft såklart.
Notera att motorn är färgmatchad med själva båten!

Grekland fastnade på film

2007-07-09T23:54:00.000+02:00

På begäran: lite rörliga bilder från Hellas.
Ni får inte mindre än tre filmer!

Film 1: Vi hyrde oss en bil på Amorgos.
Film 2: En ostämd positivhalare i Aten.
Film 3: Panorama över Kendros Beach på Donoussa.

Grekland var ju inte tråkigt

2007-07-07T10:54:00.001+02:00

Vi drog till Grekland i två veckor tillsammans med familjen Ledman (men efter ett missförstånd på biljettkontoret i Naxos, så blev deras nya namn familjen Leoman). Leomans har också två barn, Kalle och Hanna-två charmanta bustroll som vi hoppades skulle bonda med våra två illbattingar. Och mycket riktigt, det gick över förväntan, alla lekte med alla.

Här ser vi Guds lilla barnaskara i en fönsterglugg på Amorgos.

Hanna och Ruben hade i och för sig sina små skärmytslingar, men de brukade gå över ganska fort.

Hela grejen med resan var att ge Leomans ett smakprov på vår Greklandshype, så vi började med en natt på Naxos men ångade raskt iväg till den lilla ön Donoussa. Det är en väldigt liten ö som ligger ganska avigt till. Ett bager, tre restauranger, 1,5 minimarkets, två grymma stränder och 60 bofasta. Vi stannade där fem nätter och sjönk in i Medelhavsstämningen. Barnen badade och vi vuxna pimplade öl.

I salongen ombord på färjan Express Skopelitis så styrde den här träskepparen sin lilla bordslampa med stor beslutsamhet och sorgsen blick.

Guds lilla barnaskara konverserar belevat över en lunch på Donoussa.

Kalle och Agnes bygger korthus i Eigali. De visade prov på ett makalöst tålamod.

Efter Donoussa drog vi ner till Amorgos. Amorgos är en sjukt vacker ö med fantastisk snorkling. Delar av 80-talsklassikern "Det stora blå" spelades in här, så vi passade på att introducera Leomans till klippbadet Agia Anna på sydkusten.

Agia Anna. Sjukt fint.

Amorgos bjöd på storslagna berg och hisnande bilfärder. Vi trivdes och svettades (det var mellan 35-37 grader varmt de här dagarna!) och beslöt oss efter några dagar att ge oss vidare till en ö ingen av oss besökt: Ios.
Ja, Ios är fortfarand en tummelplats för hormonstinna tonåringar som vill festa dygnet runt, men det är också en vacker ö med fina stränder. Vi bodde på Island House, ett ställe med pool 300 meter från havet.

Gänget bakom Greklandsgänget 2007! Jag var förstås tvungen att klä mig i skurk-svart och stå längst till vänster.

...och här ser vi en typisk vuxenlunch. Notera att huvuddelen av den grekiska kostcirkeln verkar bestå av öl!

Barnen bodde i poolen, Kalle slog sin haka och fick sy 11 (!) stygn, vi satt på stranden i solnedgången och helt plötsligt var det dags att åka hem.

Det här stod att läsa på en vägg intill en bankomat i Aten. Den går ut till Physalis (apropå klotter med märkliga budskap)!

Hej då

2007-06-04T09:50:00.001+02:00

Jag vet att en miljard bloggar världen över säkert behandlar samma sak. Eller så inte. Men jag vill tacka familjen Fisher för de här åren. Ni har bjudit på en rad minnesvärda söndagar i många år.

De sista minuterna i det sista avsnittet var bland det mest hypersentimentala och hjärtskärande jag sett. När David var gammal, i framtiden och såg barnen spela fotboll, och unga Keith kom fram ur det skarpa solljuset och log sitt "allt-kommer-att-ordna-sig"-leende...det var stort.

Och vi vet att Claire kommer att fixa det i New York.

I-landskylen hej, hej! I-landskylen!

2007-05-31T08:36:00.000+02:00

Det är som bortom allt vad vuxenpoäng och mogenhetsvibbar heter, det här med att ha en sprängfylld kyl.
Skulle vårt kylskåp alltid se ut så här, så kanske det inte skulle bli en sån uppståndelse bland mig. Men, de få gånger den ser ut så som på bilden ovan....Oh Joy!

Choklad to the Boll

2007-05-30T18:34:00.000+02:00

Ruben och jag har bakat intensivt goda chokladbollar enligt recept ur den förföriska kokboken "Njut en liten smula".

500g smör till ca 30 bollar! Sjukt icke-IG.

Chokladbollarna ska Ruben ha med sig till sitt 4-årskalas hos dagmamman Inger i morgon. Han kommer att representera fullt ut.

Agnes ska hälsa på i sin nya, allra första skola, och äta lunch i skolmatsalen. Hon är ruggigt peppad och spänd. Inte så konstigt, när man själv började ettan på Grisbackaskolan var jag övertygad om att mellanstadiebarnen rökte hasch, stal bilar och hade samlag. Som en säkerhetsåtgärd ska jag eskortera henne genom skolbesöket, sen ansluter vi till den hedonistiska chokladbollsorgien i Ingers kök.

Pojke/Flicka

2007-05-28T21:08:00.000+02:00

Idag har jag plåtat Tove, Tobias och Benne till Pojke/Flicka-affischen. Det var som vanligt kul att jobba med gänget bakom Profilteatern-gänget.

Innan dess, i förmiddags, så trixade Kid Ribs och jag ihop Umeå Open 2008-ansökan till kommunen. Det gick finfint, men Ribs var sjukt nära att få P-böter, eller hur gick det med det?

Väskan

2007-05-26T01:16:00.000+02:00

Jag har en gammal, sliten liten koffert. Den är brun och har en knappt läsbar gul sticker från "Radio Norrbotten-Din Röst!" på ena sidan.

I den förvarar jag minnesvärda saker. En gång per år, typ, ofta när min fru är bortrest, så sätter jag på melankolisk musik och vänder väskan upp och ner.

Ut trillar:
Ett vykort från en människa jag knappt kommer ihåg. Ett tjockt kuvert med Refused-backstagepass. Umeå Open 1998-klistermärken. Cobolt-vinylsinglar. En Randy-knapp från tiden när de spelade ska. Ett brev på engelska till "Dear Andreas" med en oläslig signatur längst ner. En bild på min morfar i trettiotalets Sorsele. Ett tidningsurklipp där jag är på biopremiär.
Ett A4 med tre ironiska hardcoretexter, snabbt nedklottrade av mig och Lars på väg med färja till Vasa 1997.
Flare Fanzine #2, med Magnus Björklund-intervjun. Och mycket annat.

Jag har någon slags fåfäng förhoppning att mina barn ska hitta min väska när jag inte finns längre och att de då kommer att se den som någon slags gömd nostalgiskatt. Och kanske förstå mig lite bättre.

Fast de kommer inte att ha förklaringen till varför det ligger ett par löspolisonger längst ner.

Andra Världskriget-vad gör du med mig?

2007-05-24T21:23:00.000+02:00

Efter att ha spelat igenom Call of Duty 2 i rekordfart (för att vara arbetande tvåbarnsfar) klämde jag Band of Brothers-boxen under några kvällar. Där skulle man ju kunna tro att min WW2-craze skulle ha lagt sig. Men nej.
Vad gör jag?
Stoppar in Das Boot-Directors Cut, så klart. Den är typ 78 timmar lång.

Och från DVD-hyllan stirrar Örnen har landat, Den Tunna Röda Linjen, Första Divisionen, Hjältarna från Telemarken, Solens Rike och Enemy at the Gates uppmanande på mig. Plötsligt får filmerna eget medvetande och talorgan och utbrister i kör:

-"Se oss!"

(Häpet pausar jag Das Boot, mitt i en dramatisk sjunkbombsscen)

Men varför?

-"För att...ehh...du gillar filmer om andra världskriget."

Men gör jag verkligen det?

-"Jo, du är ju faktiskt sjukt peppad på att se engelsmän och amerikaner göra slarvsylta av nazis. Kanske inte så peppad på det omvända, för andra världskriget var ju enligt din förenklade historieskrivning en klockren kamp mellan Det Goda och Det Onda. Sen så vet du ju att allt inom militär var ju så mycket snyggare förr."

Alltså, det här låter ju helt sjukt. Vad är jag för en människa egentligen? Hur kan man tycka att krig är idioti på dagarna, men sen sätta sig och se krigsfilm på kvällarna?

-"Det kan vi inte svara på...vi är ju bara ett gäng andra världskriget-filmer som vill bli sedda. Det där får du ta med någon annan. Fråga Freaks & Geeks-boxen."

---

Men det gör jag inte. Jag fortsätter att titta på Das Boot.

Ett hus

2007-05-24T14:24:00.000+02:00

Jag skulle vilja rita ett hus. Jag har en svinbra idé till ett hus.
Det är inte en villa, det är inte en sommarstuga, utan ett hyreshus. Och det är inte bara utformningen av huset som är bitvis genial utan även placeringen.

OK, så här:

Tänk er ett trevligt 5-vånings hyreshus med en inglasad innergård/trapphus. Tvättstuga, soprum etc. i källaren. Även garage för de boendes bilar, komplett med en biltunnel på ca 100 meter. Ingen biltrafik eller synliga bilar i närheten av huset alltså.

Det placeras på någon slags liten höjd eller backe, mitt inne i tätvuxen barrskog, flera kilometer från närmaste väg eller bebyggelse. Ett minimum av skog avverkas för att kunna uppföra huset.
Max tio lägenheter, alla med varsin fet balkong ut mot skogen.

Börjar ni förstå? Man får det bästa med att bo i stan tillsammmans med det bästa med att bo i skogen. Man får vara tillsammans i ensamhet, så att säga.

Jag måste försöka göra en ritning på det här. I mitt huvud ser det sjukt bra ut.

Det Kristna Motivet

2007-05-23T20:35:00.000+02:00

Jag har hjälpt Samuel att fotografera hans barndoms skateboard.
Den var fin, och historien omkring den var bland det bättre jag hört på länge.

Ta del av bilderna i stort format, komplett med en initierad kuratorisk text av Johanna under Bildmuseets skateutställning om någon vecka!

Guds Dryck

2007-05-23T19:56:00.000+02:00

Alltså Baileys.
Det finns nästan inga gränser när det kommer till mig och Baileys. Varje gång vi i familjen befinner oss utomlands och passerar tax-free så MÅSTE jag köpa en flaska. Allra bäst är att de ofta kommer i bundles om två flaskor (i en idiotisk pappförpackning som skär in i handflatorna när man styltar ner i den långa tarmen från gaten som leder in i planet, vilket ger njutningen man kommer att uppleva senare en djupare, mer innerlig dimension), och att de skattefria flaskorna inehåller en hel liter istället för systembolagets fjompiga 75 cl.

Baileys-flaskans glas är hemlighetsfullt mörk. Även om du skulle hålla upp den mot den skarpaste vårsol, så är det stört omöjligt att få begrepp om hur mycket som är kvar. Man skulle ju kunna väga flaskan iofs, men då måste jag ju komma ihåg att kolla hur mycket en tom flaska väger, och en tom Baileys-flaska vill jag bara göra mig av med så fort som möjligt. Är det skammen som goes with tomma vin & spritflaskor, eller beror det på att vi har glasinsamlingen svinnära lägenheten?

Jag har vid två tillfällen druckit upp en hel (liten) flaska Baileys. En gång i Kristinas sommarstuga i hjärtat av Höga Kusten.
Den andra gången i Timbuktus nightliner när jag satt längst fram och visade chauffören vägen till Umeå Open-efterfesten.
Båda gångerna bär jag med mig, i minnet ljust bevarat.
Jag vill gärna tro att det är så det känns att dricka sig berusad på dyr champagne, att man liksom fylls av en bubblande välsmak inifrån som bara vill en väl och som pumpar runt i kroppen som om blodet bytts ut mot en slags irländskt bryggd Prozac-O'boy.

Det finns många där utesom inte riktigt är med på Baileyståget, så att säga. De påstår att det är sliskigt och att det max går att finsippa (vitsippa?) ett litet litet glas åt gången. De kan inte vara kloka. Ge mig Baileys i ett sönderdiskat Duralexglas, kanske med en isbit, kanske utan.

Senaste inköpet i Baileysfloran var en flaska "BAILEYS-With a hint of Creme Caramel" från Milano/Linateflygplatsens tax-free.
Den var sjukt god. Nästan godare än originalet. Köpte den för tio dagar sedan och den är nästan slut. Det är sorgligt på många sätt.

Det positiva är att jag inte köper Baileys på Systemet. Det negativa är att det kanke är därför som jag hetsdricker när jag väl får händerna på en flaska.

Jag vet att det finns några där ute som förstår mig när det kommer till Baileys. Hoppas jag.